Fick en ganska lång kommentar som jag tänkte svara på, eftersom folk verkar vara lite tröga:

Du vet väl att det finns fler än ett sätt att vara otrogen på? Det kallas emotionell otrohet. Men du kanske är för ung för att förstå sånt?

Det du har gjort som är fel är att du;
1. Går runt och överhuvudtaget ens tänker på den andra killen. Gör inte det! Bryt dina tankegångar om han nu skulle komma upp.
2. Jag förmodar att du umgås med honom, även om det inte är ofta. Spelar ingen roll. Satsar du på din pojkvän så borde du bryta all kontakt med honom.
3. Du skriver om det här? Hade det inte varit ett problem hade du inte ens haft dessa tankar och skrivit om det här.

ALLA mogna förhållanden svalnar efter ett tag. Förälskelsen går över till djupare kärlek.
Det är inte förrän då man riktigt vet om man är rätt för varandra och om man verkligen älskar varandra.
Man kan inte ge upp och söka nytt så fort nyförelskelsen försvinner, då får man leta ny partner hela jävla tiden.
Det går ut på att hitta någon som man älskar så mycket att man känner sig säker, trygg och bekväm i relationen så att man inte ser "svalnandet" som ett problem, för det kommer alltid att gå upp och ner.

De flesta i din ålder utvecklas mycket och ändras personlighetsmässigt och jag begär inte att folk ska hålla sig till en för resten av livet.
Gör det som känns rätt. Men var rättvis och respektfull mot den du säger dig ha älskat/r.

Och för din information, jag och min pojkvän har varit tillsammans i snart 5 år. Vi är fortfarande, om inte mer, kära än vi var i början.
Så din pojkvän kanske inte är rätt för dig JUST NU helt enkelt?

Svar: Ja, som jag skrev i förra inlägget så vet jag att det finns någonting som heter emotionell otrogenhet. Men så är det ju också så att för olika människor går otrogenhet vid olika gränser. För vissa är det okej, om dock ett dåligt snedsteg, att kyssa en annan person. Och så sitter ni och dömer mig för att jag inte kan sluta tänka på en person? Come on.
1. Ja, jag tänker på honom. Men det är inte precis så att jag frambringar tankarna. Tro mig, jag har försökt att få bort dom. Jag har försökt med det i två år nu. (Ja, så länge har det faktiskt pågått.)
2. Nej, jag umgås inte med den här killen. Vi utväxlar ord kanske en gång i veckan. Pratar ibland på internet. Inget mer.
(Och ja, då kommer väl den klassiska frågan, hur kan jag gilla någon jag inte umgås med? Ja, jag säger såhär. Man lär sig ett och annat om människor man spenderat några år ihop med)
3. Jag har väl inte sagt att det inte är ett problem? Det är därför jag skriver det här! För jag måste få ut mina tankar. Vissa dagar kan det annars vara riktigt jobbigt. Och den här bloggen är inte bara om "honom", skriver bl.a. om min viktminskning, mest för egen skull.

Såhär ligger det till. Jag & min pojkvän kan inte träffas så ofta. Ibland kan det gå flera veckor emellan gångerna. Men ändå är jag honom trogen. Jag bokstavligen sitter här och väntar på honom varje gång. Är inte det kärlek så vet jag inte vad. De flesta i min ålder hade gått till någon annan för de hade inte orkat med detta. Speciellt eftersom det hela börjae när jag bara var 15...

Och som sagt, min kille vet att jag har känslor för den här andra, för jag är ärlig nog att berätta det för honom. Vi är ärliga mot varandra. Jag har aldrig kastat skit mot honom eller så. Jag kan till och med prata om Mr. X med honom, även fast han tycker det är lite jobbigt. Men han vet ju ex inte om bloggen.

Så...what to do? Det är inte så enkelt som ni verkar tro. Dessutom är jag rätt säker på att Mr X inte alls har några känslor för mig. Ändå kan jag inte sluta gilla honom. Det borde vara anledning nog för att jag ska sluta tycka om honom men tydligen inte...